Usch vilken deppig dag. Belinda ringde mig precis. Min fina bästa underbara vän.

För några månader sedan flyttade Jennifer till Johanna i Norge. Det dröjde inte lång tid innan Belinda flyttade efter och det var varit jäkligt ensamt sedan dess. Två av mina bästa vänner, som man pratar och träffar flera gånger i veckan bor plötsligt flera mil härifrån. 
För en vecka sen fick jag ett inte allt för oväntat mejl från Jennifer. Hon och johnanna flyttar till Spanien nästa lördag, på obestämd tid. Såklart jag blev ledsen, men det kändes som sagt bara som en tidfråga innan det skulle ske.

Idag ringde Belinda. På väg hem från Norge för första gången på flera veckor. Jag hörde på hennes röst att hon skulle berätta något "tungt". Det kom som en chock fast det kändes ändå så uppenbart, "jag flyttar till Spanien i november..."

Nu sitter jag bara här och gråter. Vilket känns jäkla löjligt egentligen. Känner mig hjärtekrossad. Klarar inte riktigt av att veta om att dom snart är borta i flera månader. Jag kan inte prata. Har huvudvärk. Jag klarar inte av när folk försvinner. Rädslan över att inte veta när dom kommer tillbaka. När får jag träffa dom igen. Det var så många som "försvann" när jag blev mamma vilket jag inte riktigt varit ledsen över förän nu tre år senare.
Samtidigt som jag känner mig bitter för att dom ska åka så är jag såklart glad för deras skull. Jag unnar dem varje sekund av detta. Men jag är rädd om dom, mina fina tjejer. Sanningen är ju faktiskt att Belinda och Jennifer är dom vännerna jag har gått igenom väldigt mycket med. Från björlandagården, Torslanda högstadium och Ester Mosessons gymnasium. Alla varma somrar, kyliga vintrar, mysiga höstar och glada vårar. Från dag ett av min första graviditet då många andra försvann. Vi har hållt ihop genom alla år trots motgångar och äventyr på egna håll, så jag hoppas att detta inte kommer förändra någonting. Men rädslan finns ju ändå där. Dom två bästa vännerna jag har flyttar till ett annat land, det är väl klart att jag är ledsen.

Så småningom får jag försöka åka ner och hälsa på. Men just nu kan jag inte få något positivt ut ur detta. Jag hoppas och vet att dom förstår vad jag menar. Kommer bara sakna dom så mycket. Just nu väntar jag bara på dagen då dom kommer hem. Min underbara älskade vänner ♥