Jag börjar bli sjuk. Aptråkigt. Fast ändå lite mysigt kan jag känna. Nu är det dock inte så roligt när man jobbar, fräsht att sitta i receptionen och snora över skrivbordet. Jag är sällan sjuk så när jag "väl" blir det så vill jag bara få ligga i sängen med en kopp te, en bok och vara helt ifred. Det händer såklart inte nu för tiden, är man sjuk så har man fortfarande tusen saker som skall göras varje dag, så någon vila blir det inte. Men detta känner väl sig dom flesta föräldrarna igen sig i antar jag.

Andreas är jättedålig han med. Men han var tvungen att åka till jobbet en sväng och fixa lite saker så han tog Molly med sig. Texas ligger och sover vilket innebär att jag sitter här alldeles ensam i soffan. Jag borde städa lite och ta hand om tvätten, men jag tänker att jag hellre gör det när barnen springer omkring och leker rövare.

Klockan ett skall jag till läkarn. För två veckor sedan fick jag äntligen tummen ur och bokade tid så jag får undersöka mina fötter. Jag har något som heter Halgus Valgus. Och vad är det tänker väl ni då. Jo, det brosk som bildats (förklarar med detaljerat en annan dag) nedanför stortån. Jag har alltid haft väldigt ont av det, speciellt när jag spelade fotboll. När jag var ca 14 år så var jag på undersökning för att operera mig. Det är inte så vanligt att man har besvär av Halgus Valgus i så ung ålder. Eftersom jag hade ont redan då så tyckte läkarna att jag skulle genomgå operationen då dom vet att det oftast blir värre desto äldre man blir. Och det kan jag intyga att det blir.
Har man Halgus Valgus skall man unvika att gå i klackskor och i trånga skor, vilket jag såklart gjort ändå. I dagsläget kan jag knappt ha varken converse eller kängor. Jag jobbar ofta i strumpor eftersom jag inte kan ha samma skor i flera timmar. Jag kan absolut inte ha klackskor på mig längre, vilket suger. När jag var liten så skämdes jag för mina fötter. På sommarn när vi skulle bada så hade jag strumpor på mig för att ingen skulle se (I dagsläget förstår jag ju att strumporna drar åt sig blickarna ännu mer...) Nej det känns jätteskönt att få detta gjort. Jag återkommer i eftermiddag och berättar vad läkarn sagt.

Nu kom min kära syster. Vi ska äta frallor, och goda saker. Precis som igår. Mys!
Hörs sen, ciao!


Cp fot.