Fy fan. Vilken jävla smärta jag går igenom idag. Jag har dom senaste dagarna sett hur min stortå pekat nedåt mer och mer. Igår ringde jag till Movement i Halmstad där jag gjorde min operation och sköterskan sa åt mig att gå till vårdcentralen och får det omlindat, igen.
Imorse efter jag och mamma lämnat barnen på dagis släppte hona v mig på vårdcentralen. Jag behöver inte vänta så länge innan jag kom in till läkarn. Han la ett nytt förband. Hårt. Drog upp stortån i rätt position och lindade flera varv kors och tvärs. Till en början kändes det helt okej, men när jag väl kommit hem, bytt till myskläder och lagt mig i soffan så började jag få så fruktansvärt ont. Det var verkligen olidligt. Inte nog med att tån var i ett helt annat läge än innan så kändes det som att blödflödet stod helt stilla då bandaget satt så fruktansvärt hårt.
Jag ringde till Movement och pratade med sköterskan igen och hon berättade för mig att Björn som min läkare heter har skruvat fast min stortå med svå skruvar, den skall alltså inte kunna röra sig. Vilket den nu har gjort ändå. Jag frågade även varför jag inte fick foten gipsad, och då sa hon att det beror helt på vilken teknik läkaren andvänt vid ingreppet. Vissa läkare sätter bara en bit tejp över stygnen och sen är det klart, medans anadra lägger gips, vilket jag i dagsläget hade valt om jag hade haft möjligheten. Ett gips sitter ju liksom där det är och behövs inte lindas så hårt att blodet inte kan cirkulera som det ska.
Just nu ligger jag här i soffan, vilket jag antagligen kommer att göra hela dagen. Jag brukar inte gråta (jo, jag grinar ju åt allt möjligt konstigt i vanliga fall) och jag har nog ganska hög smärtgräns, men förut låg jag faktiskt här och grinade i soffan. Sjukt.

Nu har nog mina smärtstillande värkat lite. Eller så är det kanske chokladmuffinsen (LÄS SEX STYCKEN) som jag nytt åt? Hur som helst så är jag lite sömnig nu så jag skall nog försöka vila en stund.

  
Det är riktigt synd om mig idag.